Stora dalens historia
Denna krönika skildrar Stora dalens historia fram till Unionstiden
Var kommer folket i Stora dalen ifrån?
Stora dalen räknas som Humanoidernas civilisationsvagga, både för Bergshumanoiderna som för Vattenhumanoiderna.
Bergshumanoidernas evolutionära utvecklingsområde var Zefflesplatån. Allt eftersom Istiden började tappa sitt hårda grepp i de södra delarna av kontinenten, under tidig Calendustid, utvandrade Bergshumanoider söderut och hamnade först i östra Stora dalen, i trakterna av Rendedhaals. Den första nomadiska utvandrarvågen tros ha skett redan under 28 000-talet före Unionen. Vintrarna var dock fortfarande tuffa och konkurrensen om födan med Gientilerna var alldeles för tuffa så denna första våg dog i princip ut! Det finns dock teorier om att vissa grupper kan ha utvandrat från denna del av Stora dalen mot den Lydiska halvön.
Det dröjde drygt 8000 år till tills att den andra och mer strukturerade invandringsvågen kom till Stora dalen och denna gång spreds populationerna över hela dalen. Klimatförändringarna gynnade hela Stora dalen men Monzaes stora bergsområde i norr blev allt torrare och stora klippöken bredde ut sig, så även på Zefflesplatån.
Perioden mellan 20 000 och 6 000 år före Unionen kallas sen Calendusperiod och här skedde många utvandringar från moderslandet i etapper och Zefflesplatån tömdes till slut helt på folk!
De äldre av de nyinflyttade och blev bofasta slutade gå i ide om vintrarna. Dessa grupper fick stora samhällsmässiga fördelar gentemot de nyare som fortsatte att gå i ide tills de själva kom underfund med att förbättra sina villkor genom att sluta gå i ide. Grupperingar skedde längs hela dalen och det skilde mycket i utveckling och samarbetsförmåga mellan de olika grupperna men de alla hade en gemensam fiende, Gientilerna!
Vartefter jordbruket utvecklades och populationerna växte behövde man ta allt större ytor av bördig mark i anspråk för nya odlingar och detta skapade konflikter med Humanoidernas nattaktiva art-förfäder, Gientilerna.
Gientilerna hade funnits i Stora dalen och omnejd i flera hundratusentals år innan, långt innan Istiden och hade överlevt den långa tiden tack vare sina effektiva anpassningsförmågor till nya miljöer och klimat. De var skickliga nattaktiva rovdjur och hade sina jaktmarker just där Humanoiderna ville ha mer jordbruk. Konflikterna eskalerade med tiden och många populationer av Bergshumanoider började utvandra från dalen, mestadels mot väst!
Jordbrukarna tämjde många djur, fick således boskap som Gientilerna ville åt och konflikterna tog en ny vändning men man blev allt skickligare på att organisera sig. Jordbrukare, herdar, hantverkare, garvare, skogsarbetare, keramiker och ännu fler yrken kom till och man uppfann ett kilskrift för att hålla reda på byteshandeln! När allt detta började ske kom så även kulturella aspekter till och enade de spridda folkgrupperna som då kunde närma sig varandra. Denna period blev således förelöpare till den period som senare kom att kallas ”Tidig Forntid eller De första gudarnas tidevarv”. Kilskriften användes även för att bevara sångtexter, sånger som dokumenterade vardagen. De äldsta av dessa bevarade kilskriften är de så kallade Tempel-lertavlorna, inristade inskriptioner på soltorkad lera, och skrevs ned i Vaampurdalen. De mest kända är Ittikas sånger (i Sägner från Valaars) och Den första Nagman samt Moorns besvärjelse (båda från Vaampurtemplet).
Men vi lämnar nu den odokumenterade tiden och Calendusperioderna och träder in i Den dokumenterade tidsåldern!
Lertavla med den gamla kilskriften, denna innehåller en del av De odödligas bok
Den dokumenterade tidsåldern (Sen forntid/Begynnelsen)
De allra äldsta kilskriften härrör dock från grottor med grottmålningar i trakterna kring Vaampurdalen (Västra Stora dalen). De är från omkring 16 000 år före Unionen och kommer förmodligen från regionens första civilisation, Ittika-kulten, de som byggde grunden till Vaampurtemplet. När konflikterna med Gientilerna var som värst flydde många västerut från denna stora bördiga slätt och det finns bevis (metall- och mineralföremål) för att man behöll viss kontakt med utvandrarna!
På så sätt fick man kännedom om att det fanns en stor och frodig landmassa omgiven av hav långt bort i väst. De kallade landet för ”Rodnia”, ett fornhistoriskt namn som betyder ”där stjärnan faller” (menas solnedgången). Motsatsordet (soluppgång) var ”Senekaa”.
Från denna slätt spreds även språkbruket, Fornernghaardiska, mot de östra delarna av dalen men även bruket av sång, särskilt från kvinnor, som ett sätt att bevara berättelser och kommunicera med varandra.
Huruvida vilka av de större kulturerna längs den långa dalen som var mest utvecklade under denna period är svårt att ge svar på då de skilde sig åt i karaktär och egenskap. Stora jordbruksslätter skilde sig mycket från samhällen med mycket skogsbruk men de hade språket gemensamt. Efter en kort period av lugn mellan arterna eskalerade så konflikterna igen och för varje våg av strider lärde sig Gientilerna Humanoidernas sätt att organisera sig och hur man brukar eld. Folket i Stora dalen förstod att Gientilerna var rädda för större Humanoidiska grupper dessutom fanns det minst fyra stora rivaliserande Gientilpopulationer, Topos, Keklan, Norra massivet och Dorm. Man såg då till att dessa fyra blev upptagna med varandra genom att inverka på deras respektive jaktmarker. På så sätt kunde man få andrum och strukturera upp ett gemensamt försvar.
Runt 8 000-talet före Unionen fanns fyra-fem stora fornkulturer i Stora dalen och dessa var även de ledande försvarsmakterna mot den gemensamma fienden, Gientiler och mot nomaderna från Mörka Monzae. Här skedde det dock många nya praktiska uppfinningar såsom hjulet, pergamentet, guld och silver började utvinnas och myntet föddes med det och allt detta bara i Vaampurdalen!
Någon gång under denna period nådde man en överenskommelse med den största av Gientilstammarna, Topos, om respekt av jakt- och odlingsmarkerna genom tidsintervaller om nätter och dagar och sommar och vinter. Avtalet, ritad på lersten, skedde i Vaampur (såsom staden hette innan den bytte namn långt senare till Isah) då Ittikakultens Vaampurer lyckats koda Gientilernas språk! De döpte fenomenet till ”Nagma”, som betyder ”helig överenskommelse”. Denna överenskommelse blev mycket framgångsrik för båda arterna och en tid av lugn och ro infriades över hela Stora dalen.
En lång tid av fred, lugn och ro skapade även strukturella statsbildningar, lagar och regler, införandet av tashianer samt en ytterligare utveckling av nya jordbruksprodukter, kilskriften och matematiken men det var då som den gamla gemensamma gudaväsen och mytologin byttes ut mot nya. De första gudarnas tidevarv förhöll sig bara i Vaampur medans resten av dalen skaffade sig nya gudar att be till!
Kungen av Dorm och den Vita borgen i Valaars
Då de östra stadsstaternas befolkning och ekonomier växte startade en mer organiserad handel med de västra delarna, särskilt då med Vaampurdalen.
I takt med den ökade ekonomin skapade sig öst allt mer jordbruksmark. Mot senare delen av 6000-talet före Unionen utbröt så nya konflikter med Gientilerna vid trakterna öster om Senekaa och sedan även vid Dorms port (allra sydligast i Rendeghaard). Till en början kunde smårikena hålla stånd mot Gientilernas framfarter fram tills det att dessa fick en riktig stark och välstrukturerad ledare. Denne storväxte Gientil kom från trakterna av Dorms port, från och lärde sig Humanoidernas sätt att organisera sig i strid och taktik. Han hämtade hundratals artfränder från de höga bergsmassiven i östra Topos-Keklan och samlade ihop dem med sina grupper nere vid Dorms tempel och därifrån marscherade de mot Rendedhaals. Niverianerna (statsledningen) i Rendedhaals samlade ihop 1500 soldater, den största armén i dalen dittills, och mötte Gientilerna vid de södra stränderna av Dimmornas sjö och förlorade stort! Detta förödande slag finns beskrivet i många av sagorna i samlingen Sägner från Valaars. Dorm fortsatte sedan österut, folk flydde i panik, byar och gårdar brändes ned och jämnades med marken. Dorm vände sig sedan mot väst och då hade hans skräckinjagande rykte spridits till resten av Stora dalen och Gientilen blev ökänd som Kungen av Dorm. Medans Dorm samlade allt fler Gientiler från olika håll i östra Stora dalen försökte Humanoiderna samla sig till en ny armé under ledning av Dern Niveria i Baamby. Dorm anföll dock nattetid och efter ett tiotal nätter av tappert motstånd kollapsade den utarmade armén och staden föll i Dorms våld. Ännu en stad jämnades med marken och nu flydde hundratusentals i panik allt längre västerut.
Gientilerna fortsatte att jaga Humanoiderna och dödade även deras boskap. Vaampurtemplet högst upp på klippan, som byggts för att helga vindarnas herre Ittika, blev den enda platsen Dorm inte kunde komma åt.
En krigsherre från staden Aangard tog på sig ledarrollen och organiserade en armé från samtliga jordbruksfält på Gyllene platån. Armén mötte Gientilkungen Dorm och hans här vid Livets sjö och vann slaget. Dorm blev överraskad och blev tvungen att backa. Men Dorm fick förstärkning av Gientilerna från Norra massivet och fick Aangards armé att fly västerut längs Lydiaflodens sluttningar.
Aangard hamnade på en stor och avlång ö omgiven av Lydiafloden. Ön blev kallad Valaars (räddningen) och här samlades de med andra krigsherrar och byggde upp ett starkt försvar i form av en fästning, den Vita borgen. Gientilerna kunde inte komma åt Aangard och hans armé då de inte kunde simma och floden hade starka strömmar. När det gått en tid började båda sidor att förlora föda, ett dödläge infann sig och sjukdomar spreds bland Humanoiderna på ön. En dödssjuk kvinna som förlorat sin man i striderna offrade sig som fredsgåva åt Dorm för att nå ett slut på striderna. Dorm gick med på att föra med sig kvinnan hem mot en överenskommelse om en ny Nagma. Dorm retirerade och Aangard proklamerades till kung över Valaars och de som kom från denna ö blev kallade Vaalyrier. Vita borgen byggdes om och blev centrum för det nya kungariket som växte fram, det första i sitt slag.
Befolkningen blev sedan för stor för ön och efter 450 år flyttades den Vaalyriska huvudstaden till Vaans klippa, Degjeravaans, den långa klippan ovanför Gyllene platån. En ny era i det Vaalyriska kungadömets historia påbörjades!
Degjeravaans, Staden bland molnen
Kung Aangard den sjätte är den officielle grundaren av staden, han som skapade Kungalinjen och Eernghaards Regelverk med sina Dragoner (krigsherrar) men det var hans sonson som började bygga kungapalatset Concardíe.
Degjeravaans låg på den 4 kilometer långa och 320 meter höga klippan som stack ut mot Gyllene platån och Lydiaflodens dal från det höga Vassyriska massivet i nordvästra Monzae. Platsen valdes då den ansågs säker från Gientilattacker och det visade sig även att staden blev överhuvudtaget ointaglig för all sorts invasionsförsök från vilken livsform som helst!
Kungalinjen är en överenskommelse som kung Aangard den sjätte utfärdade med sina Dragoner, före detta krigsherrar, uppe på det kapell som senare skulle bli Stora rådet. Ättlingar till de krigsherrar, som hjälpte Aangard den första i kriget mot Kungen av Dorm, blev utdelade territorier längs hela Stora dalen. Dessa Dragoner blev då adlade av kungen och fick kallas furste, hertig eller greve över sina respektive områden mot att de blev lojala och trofasta tjänare vid krig eller hot. Till Kungalinjen följde även ett regelverk kallad Eernghaards Regelverk. Det blev framtaget i det nybyggda kungaslottet vid kung Aangard den vises (Aangard den sjätte) dödsbädd och påskrivet av samtliga furstar och hertigar i Vaampurtemplet året därpå.
Sång- och sagosamlingen som samlades in på Vita borgen i Valaars under flykten undan Kungen av Dorm behövde en plats att förvaras i. Man ansåg att Stora dalens historieskildringar var en viktig del i det gemensamma kulturella och språkliga sambandet mellan Vaalyrierna och resten av Stora dalens folkslag, därför lät kungen påbörja bygget av ett stort bibliotek som blev döpt till Kungliga biblioteket. Biblioteket blev en symbol för det fria tänket, innovationslustan, forskning och ett språkligt utvecklingscentrum, det blev en läroanstalt och en samlingsplats för kulturellt och litterärt bevarande.
Kungaborgen växte, det blev en palats, ett badhus, ett livgarde som behövde en kasern och stall, en mytologi som behövde ett tempel och en rådgivande samlingsplats för Kungalinjen som behövde ett stort rådhus och så växte det stora palatsområdet successivt och blev Concardíe!
Concardíe och konflikterna med Stora dalen
Concardíe blev Bergshumanoidernas kulturella, militära, ekonomiska och politiska kärna i över 4000 år! Under Vaalyriernas blomstringstid täcktes takmaterialet i hela palatsområdet i rent guld hämtad från gruvorna i Tend.
Concardíe i Staden bland molnen var ett vida känt och ärofullt varumärke som inspirerade kungarna på Lydiska halvön, alla ville ha sin huvudstad och kungaborg som originalet men få lyckades. När handelskaravanernas köpmannaförbund Exonia bildades i Gyllene triangeln, i början på 1500-talet före Unionen, blev det början på Degjeravaans dominerande inflytelse över både Stora dalen och Konungarnas land. Planetens allra första och största bank Praada Bank lösgjorde sig från sina ägare, bland dem många av adelsfamiljerna i Concardíe och Klippan (gamla delen av Degjeravaans), och bildade bolag med andelsrätter. Andelsrätterna såldes av bankstyrelsen till köpmän inom köpmannaförbundet och på så sätt kunde bolag över hela Stora dalen vara delaktiga i fördelningen av försäljningen och dess sparande. Det systemet gillades dock inte av den Vaalyriske kungen Isah den femte (1200-talet fu) som själv köpte andelar i banken och lät vissa av sina närmaste adelsfamiljer göra detsamma vilket ledde till att andelarna sjönk drastiskt i värde. Skandalen väckte vrede hos både Exonia som hos alla furstendömena som förklarade krig mot kungen. Efter många år av krig stupade kungen i en strid utanför Mhessah och kriget slutade utan seger för någon av parterna.
En ny lag kom till i Eernghaards Regelverk som förbjöd köp av andelar av någon adelsfamilj från den gamla Kungalinjen, eftersom de oftast även var generaler för Stjärnbataljonerna. En viss säljskatt till kungen från andelsrätter kom dock till och som gjorde att Concardíe kunde finansiera Stjärnbataljonerna, som var det gemensamma skyddsfundamentet för symbiosen mellan det Vaalyriska kungadömet och Stora dalens furstendömen. Freden undertecknades dock först något år senare i Vaampurtemplet då Tempelriddarna gick med på att byta namn på staden till Isah. Det var först efter det ovanligt kraftiga Silveråret år 840 före Unionen med dess långvariga torka som Concardíe fick tillbaka sin respekt och fullständiga lojalitet tack vare det nya Kungahuset Vaan Steebhen från Vassyrien. Kung Steebhen den första lät öppna Stora rådet igen, efter att ha varit stängt i över 500 år, han bjöd in till nya möten där nya lagar framkom, gav ekonomisk stöd åt de värst drabbade områdena och fördelade Stjärnbataljonerna till flera platser, bland annat i Västra- och Östra jakttornet. Kung Steebhen den andra byggde Eernghaardiska handelskammaren, inspirerad av Guldportens dito, och furstendömena samt Exonia kunde där träffa handelsmän från Vassyrien och från Konungarnas land för att göra upp affärer utan att kungen lade sig i.
Kompletteras inom kort!
Oscar Freyre
2026-09-03
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar