Eposet Sagan om vår tvillingplanet handlar om Humanoidernas civilisationshistoria på planeten Hippis ända fram till idag.
Hippis är en värld som i långt och mycket liknar vår men ändå inte.
En gång för väldigt länge sedan bildades två systerstjärnor ur samma gasstoft. Den ena bildade vårt stjärnsystem med vår jord medans den andra bildade stjärnan Corolis och planeten Hippis. Med tiden gled stjärnorna från varandra men båda höll sig kvar på den så kallade Orionarmen i vår vackra galax Vintergatan. Grundförutsättningarna för likheterna i våra världar låg alltså redan i dess skapelse men Corolis fick en följeslagare, dvärgstjärnan Silverstjärnan. Denna tunga följeslagare gör ett varv kring moderstjärnan på 120 år och det är denna cykel som ligger till grund för vår tvillingplanets livssystem och ekologi. Denna dvärgstjärna såg även till att vår tvillingplanet fick en stor och en liten måne. Silverstjärnans exakta cyklar blev också grunden till Humanoidernas bildande och utveckling av sin civilisation och därmed utgör denna paradox den enda större skillnaden mellan våra världar.
Hippis har fyra stora kontinenter som är separerade från varandra efter en stor asteroidkollision som inträffade för över 200 miljoner år sedan. Vid nedfallet finns nu en vidsträckt arkipelag, Lobos arkipelagen, som sträcker sig mot de fyra världsdelarna. Hippis biologiska historia skiljer sig därför åt då många arter dog ut under nedfallet medans nya arter uppkom efter det. Några lyckades dock överleva och därför kallas de för urtida djur. Ett sådant djur är de stora havslevande monstren Shakaderna medans Humanoiderna, som är däggdjur precis som vi, hör till de nyare arterna. Humanoiderna uppkom på den kontinent som kallas ibland för moderlandet men dess riktiga namn är Condolizia. Humanoiderna finns i två raser; Bergshumanoider och Vattenhumanoider och de kallar varandra för kort- och långsvansarna. Arten har en gemensam stamfader som de delar med de mystiska och nattaktiva Gientilerna.
Vattenhumanoiderna utvecklades i de norra mer subtropiska områdena som mestadels täcks av regnskog och där stora flodsystem dominerar landskapet och miljön. Närheten till vatten och djungelvegetation formade deras fysik. Deras kroppar är långa och slanka och de rör sig väldigt graciöst. De har ringa hårväxt på kroppen men desto mer på huvudet, de har långa svansar, fingrar och öron och de har simhud mellan tårna. Fysiken kan dock skilja sig lite beroende på vilka av de tre stora så kallade ”bäckenen”, stora flodområden på norra kontinenten de levde i.
Bergshumanoiderna är kortare, mer robusta och kompaktare än Vattenhumanoiderna. De är något hårigare, har kortare öron och svansar men fysiken skiljer sig ganska mycket även där beroende på var på den enorma bergskedjan de levde i. Rasen utvecklades dock i en och samma utvecklingsområde som kallas för Zefflesplatån och ligger i norra Monzae.
Därifrån skedde sedan utvandringar gradvis mot den långa och bördiga Stora dalen. Dalen är egentligen är en 2900 kilometer lång och seismologiskt aktiv riftdal med många vulkaner, varma källor och gejser. Dalens behagliga klimat (medelhavsklimat), dess mineralrika, bördiga och frodiga jordmån blev således födelseplatsen för Bergshumanoidernas civilisation.
Därmed har dalen varit befolkat i över 25 000 år men dess första fornkultur, deras embryo till begynnelsen av Stora dalens historia kallas Den första eran, och påbörjar någonstans runt 12 000 år före Unionen, det vill säga före berättelsen om De tre budbärarna tar sin början.
Vid sidan av romanerna:
Krönikorna i denna blogg spänner över 15 000 år av civilisationshistoria.
Oscar Freyre
Uppdaterad: 2026-04-07
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar