Mörka Monzae
Bilden visar Grannars fälttåg mot Bremm-Er från staden Fe. Han ska slå sig ihop med Jeridans styrkor igen som står nedanför passet. Själva staden syns till höger i bild. I mitten höjer sig Visdomsberget med det 200 meter höga hålet Mooriaa, som "sjunger" när det blåser. Hålet i berget är en helig plats för Zoorierna och kallas för Tidens gud då sierskorna (Amangdalan) påstår att när man väl är inne i hålet står tiden stilla!
Mörka Monzae är en del av den väldiga bergskedjan Monzae. Den gränsar såväl till Stora dalen i väster som till Solmien i norr och mot Suehalvön i öst och området har därför en stark central roll för sagan. Området har fått sitt namn på grund av den mörka jord- och berggrunden samt den ofta förekommande dimman som dalarna täcks med större delen av året. Det här är Zooriernas kärnområden.
Folkslagen här har levt nomadliv i tusentals år och under De tre budbärarnas tid gick vissa av folkgrupperna fortfarande i ide om vintrarna. Andra folkgrupper övergav nomadlivet och upprättade permanenta samhällen tack vare att handelskaravanerna passerade genom deras områden. Med sina värdefulla varor till och från väst och öst blev dessa transporter ett lönsamt bytesmål för de fattiga, odisciplinerade och giriga nomadfolken som senare kom att kallas för Zoorier, som betyder rövare på Vaalyriska. Zoorierna var indelade i ett hierarkiskt samhällsskick ledda av starka ätter. De stora ätterna som fick makt kallades för ledar-ätter och de hade sina huvudstäder i Ubika, Bresk och Sala hos de norra stammarna och i söder härskade Sydzoorierna med Zarkofar som huvudort. I norr talades det Nordmonzainska och i söder Sydmonzaiska.
Ungefär 50 år innan Jeridan föddes bildades således en stark ledarskapsform som grundade sig på rättvisa samarbetsavtal mellan ledar-ätten i Bremm-Er och de andra stammarna. Ledarskapet i Bremm-Er blev dock så mäktigt att begreppet Storledare föddes och dess plats har sedan dess varit föremål för stora intriger mellan de Zooriska ätternas aptit för mer makt. Under Jeridans tid hette Storledarens ätt Bejekonos och kallades för Den grymme!
Staden Bremm-Er, belägen 7 kilometer söder om passet, blev även ett religiöst centrum på grund av Mooriaa som Bejekonos utnyttjade för att lura till sig nyfikna pilgrimer och köpmän. Utvecklingen mellan huvudstaden och de norra stammarna blev inte friktionsfritt. Missämja och blodiga konflikter mellan de stora ledar-ätterna blev vardagliga händelser. Bremm-Er lyckades dock behålla sin starka position genom två avgörande insatser. Det första var att Zoorierna startade ett systematisk slavhandel med flodrikena i norr genom samarbetspartners i Sala och korparna på Suehalvön via Gyllene Lookan och Borgers. Det andra var att Storledaren Bejekonos införde sin så kallade skydds-försäkring, som handelskaravanerna tvingades gå med på för att inte råka ut för oväntade rövarangrepp, och inkomsterna blev förbehållet honom själv! När Jeridan påbörjade sitt fälttåg mot Bejekonos var spänningarna mellan stammarna mycket hårt och han utnyttjade det för att nå optimal resultat.
Kort historik:
Länge levde nomaderna i Mörka Monzae ett fattigt och torftigt leverne utan någon som helst samhällsutveckling. Handelskaravanerna från Vaalyrien och Stora dalen satte dock fart på folkslagens ekonomiska och kulturella utveckling. Zoorernas rykten och livsstil började ge sig till känna först vid 1000-talet före Unionen då handeln med järnmalm från väst till flodrikena nådde sin topp. Ungefär vid samma tid besökte den Watenske upptäcktsresanden Bremm-Er, finansierad av Nya rikets kejsare i Lambacheque, området kring handelsledens viktiga bergspass för att finna nya vägar mot de okända södra delarna av kontinenten. Han upptäckte att bergspasset låg mycket strategiskt till då det utgick vägar mot både Stora dalen som mot det okända syd. Själva passet hade inget namn, platsen kallades ibland för "Vid Mooriaas fot" eller "Tidsgudens dal", så han döpte passet helt sonika efter sig själv.
Mooriaa, (Rendeghaards mytologi) var ett ont väsen från den Vaalyriska mytologin då handelsresenärerna tyckte att hålet i berget sjöng elaka toner när det blåste. Mörka Monzaes folkslag däremot dyrkade berget och dess stora hålighet och gjorde den till en helig plats. Zooriernas förfäder utövade en naturalistisk gudsdyrkan, besläktad med Coroliskulten, som sköttes av ett slags shamaner som kallades Amurer. Från början var det bara dessa Amurer, andliga ledare från svunna tider, som hade tillträde att vistas i hålet. När Zoorierna i Bremm-Er blev allt mäktigare fick Amurerna lämna sin plats åt sierskorna från Stora dalen istället, de så kallade Amangdalerna. Dessa gick med på att "vanligt folk" fick vistas där men bara korta stunder. Amangdalerna påstod nämligen att tiden inne i hålet stod still och att man därmed kunde bromsa ålderdomen genom att vistas en tid, som Amangdalerna bestämde åt besökare.
Kartan ovan visar Jeridans väg mot Stora dalen
Mer om denna historia hittar ni i bok nr 2: "Staden bland molnen"
Oscar Freyre
2024-12-18
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar