Shakader
Hippis gigantiska urtidsdjur i de stora haven
Bild: en Shakad som vält ett Niverianskt skepp någonstans i Lydiabukten
Shakader är Hippis största havslevande djurart. De är så kallade kvarlevande urtidsdjur från tiden före asteroidnedfallet Zardo, en enorm katastrof som inföll för över 200 miljoner år sedan och dödade 98% av allt levande på planeten. Kratern på ö-arkipelagen Lobos kan ses tydligt på världskartorna.
Den djurfauna som finns nu härstammar från tiden efter asteroidkollisionen men Shakader och några få andra djurarter lyckades mirakulöst nog överleva planetens största massutdöende.
Dessa djur kan bli långt över 200 meter långa och vissa alfahannar ända upp till 250 meter och de kan bli mycket gamla! Det finns idag bara två underarter kvar och det är de södra- och de norra iskalotts-populationerna men det är de södra som har de största individerna. Dessa två arter skildes åt då landmassorna började driva isär från varandra och bildade de kontinenter som finns idag. Shakader lever i de kalla strömmarna från iskalotterna och de kan dyka ned i djup på över 7000 meter för att fånga en del av sin föda som består av djuphavskorall, plankton, krill, maneter, alger och ibland även småfisk.
Shakader andas luft och kan hålla andan i över 26 timmar. Djuret har en mycket tjockt hud som skyddar den i stora djup. De har en kam av spetsiga hornfenor längs hela ryggraden och använder de för att känna av tryck och temperatur. Vid nosen har de en sonarsystem som de även använder för att kommunicera med varandra.
Shakader lever i små grupper om 8 till 10 individer med en ledande alfahanne som styr gruppen mot platser där födan finns. Deras fortplantning sker dock ganska sällan och osammanhängande och det är alfahannen som bestämmer takten. Havande honor simmar sedan mot tempererade klippiga vikar, helst där somrarna kan bli varma nog att värma upp oljan som äggen ligger i. De placerar de mellan 10 till 15 äggen åt gången, insmorda i mycket tjockt olja på klipphålor och revor med sina stora bakfenor och simmar en bit ut från vikarna för att invänta värmen. När värmen väl kommer mjuknar oljan och värmer äggen som mot slutet av somrarna gör de sköra nog för ungarna att skära sig ut ur. De kastar sig sedan ner mot vattnet och simmar bort mot modern som med sin sonar-ljud lockar de till sig.
En process som kan ta över hundra dagar och är nog anledningen till djurens sällsamma fortplantning. Av dessa 10 till 15 ungar överlever en till två men å andra sidan kan dessa djur bli riktigt gamla och åldrar på över 500 år är inte ovanligt!
Shakader är absolut inte aggressiva djur men om alfahannen känner viss hot mot sig själv eller mot sin grupp kan den gå till anfall! En uppretad hane kan åstadkomma stora skador mot fartyg och kan enkelt välta ett stort segelfartyg. Även byar vid utsatta vikar kan ligga i farozonen. Med sina stora bakfenor kan de forma stora vågor som sveper långt upp på land! Deras olja, som de bland annat avsöndrar vid äggläggning, är av en mycket brännbart och energirikt material och därför har Humanoiderna använt sig av oljan för att framkalla energi och medicin. De värmer och lyser upp sina hus med hjälp av Shakadolja.
Under Unionstiden hade Prayan kapat åt sig hela den lönsamma Shakadoljeproduktionen, som kom från Lydiabukten, och fick total kontroll av dess marknad.
Kort historik om den lukrativa Shakadoljan
som är energin i denna spännande berättelse!
Oljan utvanns av Niverianska fiskare från vikar runt om i hela Lydiabukten. Till en början sköttes oljeproduktionen i harmoni med behoven och såldes endast inom kungarikena i den Lydiska halvön, även känd som Konungarnas land. När prästsamfundet Prayan växte och blev en ekonomisk faktor tog de över både produktions- och leverantörskedjorna och började sälja oljan utanför halvön.
Via den Vaalyriska handelsstaden Gyllene triangeln fick de åtgång till den stora kommersen både norrut och österut genom handelskaravanerna. När oljan gjorde succé hos både flodrikena i öster och i Lydiernas koloni Cumbria i norr blev prästerskapet förstås ännu rikare. Prästerna köpte andelar i handelskaravanernas köpmannaförbund Exonia. Exonias transportnät och logistiksystem sträckte sig över hela Stora dalen, genom de höga bergen i Mörka Monzae och ända bort till den stora handelsstaden Guldporten i Solmien. Med tiden köpte Prayan allt fler andelar och kunde därmed även påverka köpmannaförbundets affärs- och regelsystem. Prästernas stora inkomster från Shakadolja gav de således monopol på även många andra produkter som transporterades via Exonia och med det följde även en stark inflytelse hos det stora Vaalyriska kungariket och dess fursten- och hertigdömen i Stora dalen. Vid tiden då Jeridans allierade, Sengerna vid den kalla havsbukten Sengeriska sjön, börjat utvinna Shakadolja var prästernas ekonomiska makt så starkt och inflytelserikt att de höll på att muta sig in i Guldportens berömda och välrenommerade handelskammare. Det var så Prayan fick höra talas om bergsfolkets utvinning av Shakadolja och började därför en kampanj mot Jeridan. Kampanjens syfte var dock inte bara att ta över bergsfolkets oljekällor, de ville passa på att säkra sina transporter genom ett nytt skyddsavtal med Zoorierna i Mörka Monzae. Ett skyddsavtal som de även ville att furstendömena i Stora dalen skulle tvingas skriva under för att slippa "allvarliga konsekvenser".
När Jeridan fick brevet från kvinnan i Staden bland molnen med en varning om att Prayan var ute efter både honom och hans olja bestämde han sig för att konfrontera prästerna. Han förstod att prästerna ville åt den strategiskt viktiga handelsstaden Bremm-Er i Mörka Monzae och valde då att själv inta den innan det blev försent. Det hade kunnat räcka med det men hans själ och inre röst talade om för honom att han måste eliminera prästerna för att kunna få ro. Detta ledde till att Jeridan fortsatte mot Stora dalen i hopp om att hitta allianser och bundsförvanter som hade samma fiende som han! Och mer om hur detta gick sedan kan ni läsa i trilogin om ”De tre budbärarna”.
Oscar Freyre
Uppdaterat: 2025-09-15
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar