Shakader

 Shakader

Hippis gigantiska urtidsdjur i de stora haven

Ovan: en shakadhona som letar efter sina nykläckta ungar. Nere till höger syns två dykare som försöker ta skydd!

Shakader är Hippis största havslevande djurart. De är så kallade kvarlevande urtidsdjur från tiden före asteroidnedfallet Zardo, en enorm katastrof som inföll för över 200 miljoner år sedan och dödade 98% av allt levande på planeten. Kratern på ö-arkipelagen Lobos kan ses tydligt på kartorna.

Den djurfauna som finns nu härstammar från tiden efter asteroidkollisionen men Shakader och några få andra djurarter lyckades mirakulöst överleva planetens största massutdöende.

Dessa djur kan bli över 200 meter långa och vissa alfahannar ända upp till 250 meter! Det finns idag bara två underarter kvar och det är de södra- och de norra iskalottspopulationerna men det är de södra som har de största individerna. Dessa två arter skildes åt då landmassorna började driva isär från varandra och bildade de kontinenter som finns idag. Shakader lever i de kalla strömmarna från iskalotterna och de kan dyka ned i djup på över 7000 meter för att fånga en del av sin föda som består av djuphavskorall. Djuren äter även plankton, alger, krill och ibland Fings, som är enorma fiskstim av proteinrikt småfisk som bildas vartannat år vid de kalla strömmarna i norr och i söder.

Shakader andas luft och kan hålla andan i över 25 timmar. Djuret har en genomskinlig hud mellan nospartiet och hjässan som skyddar ögonen i stora djup. De har en kam av spetsiga fenor längs hela ryggraden och använder de för att känna av tryck och temperatur. Vid nosen har de en sonarsystem som de även använder för att kommunicera med varandra.

Shakader lever i små grupper om 8 till 10 individer med en ledande alfahanne som styr gruppen mot platser där födan finns. Deras fortplantning sker dock ganska sällan och osammanhängande och det är alfahannen som bestämmer takten. Honorna simmar mot tempererade klippiga vikar, helst där somrarna kan bli varma nog att värma upp oljan som äggen ligger i. De placerar äggen, mellan 10 till 15 ägg åt gången, insmorda i tjockt och hård olja på klipphålor och revor med sina stora bakfenor och simmar en bit ut från vikarna för att invänta värmen. När värmen väl kommer mjuknar oljan och värmer äggen som mot slutet av somrarna gör de sköra nog för ungarna att skära sig ut ur, kasta sig sedan mot vattnet och simma bort mot modern.

En process som kan ta över hundra dagar och är nog anledningen till djurens sällsamma fortplantning. Av dessa 10 till 15 ungar överlever en till två men å andra sidan kan dessa djur bli riktigt gamla och åldrar på över 400 år är inte ovanligt!

Shakader är inte aggressiva djur men om alfahannen känner viss hot eller är frustrerad över att inte hitta tillräckligt med föda åt sin grupp kan den bli mycket aggressiv. En uppretad hane kan åstadkomma stora skador mot fartyg och mot byar vid utsatta vikar då den kan forma stora vågor med sin spetsiga bakfena. Deras olja, som de bland annat avsöndrar vid äggläggning, är av en mycket brännbart material och därför har Humanoiderna använt sig av oljan för att framkalla energi, lysa upp och värma sina hus.

Under Unionstiden hade Prayan kapat åt sig hela den lönsamma Shakadoljeproduktionen och hade total kontroll av dess marknad.

Via Niverianerna utvann de olja från vikar runt om i hela Lydiabukten och de sålde även till flodrikena via handelskaravanerna (Exonia) genom Stora dalen och via den Lydiska hamnstaden vid Tiborhavet i norr, Cumbria. Jeridans allierade Sengerna hittade dock Shakadolja vid deras vikar i södra Sengeriska sjön men då bergsfolket började sälja oljan till flodrikena uppstod det en stor och djup konflikt mellan bergsfolket och Prayan. Om detta kan ni läsa i trilogin om ”De tre budbärarna”.

Oscar Freyre

Uppdaterat: 2024-10-14