Vaampurtemplet

 Vaampurtemplet

Ittikasamfundets högsta prästinna, som kallas för Urmoder, väntar på Mirandias Shanaaldop i Irsias varma källa högst upp på Vaampurtemplet i Isah.

Vaampurtemplet ligger högst upp på klippan där staden Isah vilar på (västra Stora dalen). Själva staden ligger på en ö i Stora sjön i mitten av Vaampurdalen, Stora dalens näst största öppna fält. Klippan är en gammal utslocknad vulkan som trots det har lite aktivitet kvar såsom varma källor och sprickor som släpper ut svaveldioxid. När dessa gaser blandas med luft bildas hallucinogena reaktioner. Det är just dessa gaser som skapat templets mångtusenåriga mystik med sin orakelkult!

Vaampurtemplet anses vara den allra äldsta byggnationen i hela Stora dalen och därför är templets verksamhet för Bergshumanoiderna den allra heligaste och mest respekterade av alla religiösa institutioner på kontinenten Condolizia!

Templets läge högst upp på den utslocknade vulkanen Irsias, döpt efter ett gudaväsen från den tidiga mytologin, gör den även ointaglig för både Humanoider som Gientiler. Samtliga murväggar, stup, trappor och gångar vaktades av Vaampurernas Tempelriddare, en välutbildad elitstyrka som vaktade hela tempelområdet och dess tre filialer utplacerade utanför Stora dalen.

Templet har anor från för-Vaalyrisk tid, alltså från tiden före den dokumenterade tidsåldern som kallas i folkmun för De första gudarnas tidevarv. Den varma källan högst upp i templet sägs ha utnyttjats redan 7000- 8000 år före Unionen och då bildat de sägenomspunna oraklen och sierskorna som var förebilden för den högsta Vaampuriska prästinnan Urmodern.

Kort historik:

De första gudarnas tidevarv är benämningen för den tid före den dokumenterade tidseran som påbörjades då Valaars grundades under 6100-talet före Unionen. Den tidpunkten är också känd som Det första Silveråret. Vaampurtemplet hade då stått i över tusen år och dess verksamhet var i full blomning!

Vaampurerna, som de kallade sig dyrkade gudar som Ittika, Irsias, Mooriaa och Rotter samt Vaampur som var någon sorts halvgudinna (Ittikas dotter) och vördade kärleken, friheten och renligheten mycket högt. Hon var mycket populär hos kvinnorna som började idolisera henne för sin fria syn på sexualitet och kärlek. Det gick rykten om att hon älskade att bada i Irsias varma källa och besöka Ittikas spricka för att inandas underjordens svett, som hon påstod komma från Rotter, underjordens herre. Han viskade till henne om framtiden via sprickan. En kult kring henne uppstod och de första prästinnorna/oraklen kom till, templet byggdes.

Då den kilskrift som fanns på den tiden (Vaampurskrifterna) saknade siffror vet man dock inte när denna kult påbörjades, allt kommer från muntliga berättelser men man tror någon gång under 7000-talet fu.

När Degjeravaans sedan grundades och Kungalinjen bildades hade de nya gudarna från öst successivt tagit över den starka religiösa tron som invånarna i Stora dalen hade. Det var då gudar som Condolizia, Lejf, Lydia, Vaans, Niveria, Vivaldia och Attalanta blev de nya herrarna i Stora dalens mytologiska värld. Condolizia konkurrerade ut Ittika om tronen som i sin tur blev sur på sin dotters kärlek till Rotter. När Condolizia fick reda på att Rotter och Vaampur hade ett ”kärleksförhållande” kastades Rotter ut ur Stora dalen och Vaampur följde efter. Ittika blev då så ledsen att ha förlorat sin enda dotter att han gömde sig i Stora sjön och kom aldrig tillbaka.

Enligt legenden (nedskrivna bland annat i ”Ittikas vrede” och ”Rotter, Moorn och Vaampur” i Sägner från Valaars) hamnade Rotter och Vaampur på det Lydiska höglandet. De slog sig ned i djupet av vulkanen och för att hålla vakt från de nya gudarna tog Rotter med sig sin ständige livvakt Moorn även kallad Rotters vålnad!

Denna legend är även skapelseberättelsen för den Lydiska Rotterkulten som har sin ursprung i Rodnia som vilar på vulkanen Rotters sluttningar. I Rodnias skapelseberättelse figurerar prästinnor som dyrkade Vaampur och tillbad hennes förmågor att sia om framtiden. Dessa prästinnor kom följaktligen från Vaampurtemplet och utvecklade sina spådomskunskaper maximalt i Rodnia!

Under denna omvälvande tid, tiden strax efter den dokumenterade erans inledning, blev prästinnorna i Vaampurtemplet så förföljda av fanatiska anhängare av de nya gudarna att de måste befästa templet. De skapade Tempelriddarna, en högt tränad och utbildad elitvaktstyrka som även kunde fungera som hemliga agenter och infiltratörer inne hos de andra furstendömena som ett sätt att förebygga hot. Tillsammans med sitt strategiska läge blev templet således en ointaglig fästning och Vaampurerna kunde till och med ta emot individer som jagades för sina annorlunda åsikter.

Bland dessa individer var Visarna, kvinnor som dyrkade martyren Visaé, som fick en tillflyktsort i templet. Visarna blev nämligen i början av sin utövning förföljda av fanatiker.

Visarna och Vaampurerna skapade tillsammans Amangdhaalorna, högt utbildade och vördade väktarinnor, som utplacerades på tre olika platser utanför Stora dalen. Amangdhaalorna ledde till att hertig- och furstendömena fick en starkare acceptans för Vaampurtemplet. Kungen i Concardié såg då till att Amangdhaalornas verksamhet och uppgifter kom med i den nya och omskrivna Eernghaards Regelverk, som kom ut på 3800-talet fu. Staden Isah, som då hette Vaampur, växte sedan kraftigt under 3000- och 2000-talet fu på grund av den allt intensivare handeln med handelskaravanerna. På 1300-talet fu blev staden en så pass mäktig handelsstad att den konkurrerade med Degjeravaans och Gyllene triangeln. Rivalitet utvecklades till konflikter och på 1200-talet invaderades staden av den Vaalyriske kungen Isah V som därefter döpte om staden efter hans adelsnamn.

Under missväxtåren och hungersnöden på 850-talet fu fick staden Isah tillbaka sin suveräna status dock under ledning av ett nytt grevskap från Degjeravaans som betydde att staden fortsatte inom det Vaalyriska kungarikets direkta inflytelse.

På 500-talet fu bildades Shanaalerna i Vaampurtemplet. Deras existens och verksamhet gjorde det möjligt för Vaampurerna att ha koll på stadens ledning som med åren integrerades med Vaampurtemplets verksamhet och auktoritet. På 40-talet fu förutsåg översteprästinnan, Urmodern, Prayans intåg och starka inflytelse i Stora dalen och startade en stor agent- och spaningsprogram som sträckte sig från Degjeravaans och ut över hela Stora dalen. Tempelriddarna skickades ut för att varsko och rekrytera infiltratörer bland adelsfamiljer och mäktiga köpmannafamiljer att ingå i nätverket. De förberedes inför hotet från det giriga prästerskapet och en av dessa som ingick i samarbetet var hertig Di Bamby, en av Stora dalens rikaste man! 

Vaampurskrifterna och sambandet med Rodnia:

Det Vaalyriska språket har utvecklats konstant genom tidens gång och alfabetet som skriftspråket nu vilar på uppkom först när Degjeravaans grundades och Kungalinjen skrevs ned.

Innan fanns det en mängd olika lager av kilskrift och symbolskrift varav endast några få har dechiffrerats. En av dessa kilskrift, den Västeernghaardiska, användes mest flitigast och det är den som används i Vaampurskrifterna.

Skrifterna är en samling skinnrullar som präster och prästinnor i Vaampurtemplet ristat in för att skildra allt från vardagen i templet till sagor, legender och gudaväsen-beskrivningar. Ingen vet när samlingen skrevs ned då författarna saknade kalender och siffror utan beskrev bara om det var sommar eller vinter, regn- eller torrperioder. Dock berättade de om Silverstjärnans återkommande uppkomst i himlen och hur dess närvaro påverkade naturen, vädret och underjordens vrede (jordbävningar).

En del av skriftsamlingen tillskrivs därför underjordens herre Rotter, som vaknar mycket argsint upp ur sin långa dvala och sätter igång vulkanerna och jordskalven varje gång Silverstjärnan passerar i himlen. Dessa passage var förödande för grödorna, jordbruket och boskapsskötseln så de tillbad honom att inte vakna så vredgad och därför gav de honom en ständig följeslagare, en vän som kunde få honom på andra tankar. Denna del av skriftsamlingen kallas för ”De odödligas bok” och är enligt följande.

Enligt skrifterna skapades vännen av Urmodern i templets Irsiasspricka under en ceremoniell ritual där man kontaktade Mooriaa, dödsrikets härskare och medlare. För att hålla ständig vakt över Rotter gav Mooriaa denne vän villkorligt odödlighet och döptes till Moorn. När Rotter landsförvisades av Condolizia blev denne vän ensam och förvandlades sakta till en levande död, sedan en vålnad och gömde sig i sin klippa. När Rotter kallade på honom från vulkanen på det Lydiska höglandet blev Moorn tvungen att förvandla sig till en demon men det tyckte inte Mooriaa om.

Mooriaa befallde då honom att aldrig komma tillbaka till Stora dalen men om han gör det skulle en besvärjelse befria honom från odödlighet. Den besvärjelsen gav Mooriaa till Urmodern via Irsias spricka och blev då en profetia i boken. Besvärjelsen måste åläggas Moorn samtidigt av de tre väktare som vaktar ”tidens ande” strax innan ett Silverår. Vad eller vem tidens ande var för någon eller betydde framgick det tyvärr inte.

Sagan om ”Rotter, Moorn och Vaampur”, som finns med i den berömda sagosamlingen ”Sägner från Valaars”, berättas det vidare om att när Vaampur följde efter sin älskade Rotter följde även flera prästinnor och anhängare henne till vulkanen på det Lydiska höglandet. Dessa prästinnor hade bland annat De odödligas bok med sig. När de fann en varm källa i ett övergivet tempelkomplex vid vulkanens slänter fick de kontakt med både Vaampur och Rotter igen men kontakten stördes hela tiden av Rotters vålnad, hans gamle vän Moorn. För att inte störas av honom utvecklade prästinnorna ett unikt sätt att medla med underjorden. I det okända tempelkomplexets innandöme fann man nämligen en mycket ovanlig rödfärgad sten. Under en Myriad, en andlig session, hettade man upp stenen i eld vid en stor rund eldstad. Stenen lös och glänste upp och gav ifrån sig speciella rödaktiga lågor och rök och dessa tecken lärde prästinnorna sig att tyda och på så sätt kunde de sia eller komma i kontakt med de döda, Rodnia blev född och med den Rotterkulten!

Vaampurtemplets påverkan i fantasytrilogin

Vaampurtemplet har sedan civilisationens begynnelse varit en central plats för Stora dalens religiösa, kulturella och tekniska utveckling. Många anser att platsen är själva vaggan till civilisationerna i denna värld och därmed har templet fått den höga status och respekt den förtjänat, och det delas även av Vattenhumanoiderna.

Mirandia, en av de tre huvudpersonerna i trilogin De tre budbärarna, utbildade sig till en fullfjädrad Shanaal i templet. Hon döptes av Urmodern i den eviga Irsias varma källa och fick sin Vaampurina, en silverring med en turkosfärgad smaragd som bara finns att finna i Stora sjöns botten. Hon följde därmed en lång tradition av personlighetsuppskattning som prästinnorna i templet sökt och skattat högt i tusentals år. Ingen i templet kunde dock ana vilka konsekvenser hennes unika förmågor kunde ge i planetens kommande historia, inte ens Urmodern.

När Jeridan kom till templet var det självklart att han skulle få De odödligas bok för att låta Mirandia översätta den med dess rätta uttal! En kort tid efter det att De tre budbärarna lämnat sin värld blev det dock bekräftat att både de tre budbärarna och Vaampurtemplet hade kontakt med en sedan länge svunnen tid och som även gav de direktiv. Profetiorna var desamma fast med olika namn och det öppnade för en radikal förändring av tidsperspektivet hos både Bergs- som Vattenhumanoiderna, de fick en gemensam utgångspunkt nämligen Unionen, Hippis år noll!

Staden Isah med Vaampurtemplet högst upp på klippan. 

Nedan: politisk karta över Stora dalen under Unionstiden:

Oscar Freyre

2026-03.03