Geologi

Hippis geologi

Kartan visar planetens tektoniska plattor som till skillnad från jordens har sin utgångspunkt i Zardoplattan (Lobos)

Vår geologiska historia för Hippis sträcker sig till Impact Zardo, ett begrepp som definierar i korthet om konsekvenserna efter den stora meteoritnedslaget för 250 miljoner år sedan!

När dvärgstjärnan, Silverstjärnan, fångades in av Corolis tyngdkraft för omkring 250 miljoner år sedan orsakade den oreda i planetsystemet och särskilt drabbad blev de två asteroidbälten som går i omlopp i systemet. Flera tusen asteroider och kometer fick sina banor ändrade och en av de större asteroiderna kom då i kollisionskurs mot Hippis. Nedslaget skedde rakt ner i den stora landmassan, som då utgjorde planetens enda jättekontinent, med en förödande kraft. Asteroiden borrade sig över 60 kilometer ner i manteln och orsakade dagens plattektonik och kontinentaldrift. Nedslagsplatsen kallas idag för Impact Zardo och befinner sig under Zardoplattans supervulkan och dess gigantiska krater, som utgörs av fyra av Lobosarkipelagens öar och bildar Zardohavet. 

Under tidens gång har kontinentaldriften, som fortfarande får sin energi från Zardoplattan, glidit isär kontinenterna sakta men säkert från varandra och bildat det som vi idag betraktar som Hippis världskarta.

Rent seismologiskt sett är annars planeten något lugnare än jorden och jordbävningar förekommer mer sällan än här förutom då Silverstjärnan passerar planeten vart 120:de år. Humanoiderna brukar säga att Silverstjärnan, som orsakade denna geologiska aktivitet och dagens geografi, är Zardos mor som då och då blickar ner mot sin son och ger honom den energi som behövs för att upprätthålla honom vid liv! Ty, hade inte denna kollision inträffat hade planeten förmodligen varit täckt av en världsomfattande hav med några enstaka öar isolerade från varandra och livet dominerats av havsdjuren!

 Bilden föreställer en bit av norra Suekusten där Essingerfjorden sticker in mot den massiva och höga Kettlarplatån i bergskedjan Monzas östligaste utposter. Under fjorden pågår hög plattektonisk aktivitet där Österhavsplattan glider ner i Torresplattan. Detta orsakar i sin tur en spricka under bergskedjan Monza och sprickans mest uttrycksfulla sida kan ses som den 3200 kilometer långa Stora dalen, som en gång för över 10 000 år sedan utgjorde vaggan för Bergshumanoidernas civilisation! 

Uppdaterad 2018-05-25