Bergshumanoidernas mytologier och religioner

Bergshumanoidernas

mytologier och religioner

Borgen Akreta vid Sinnenas sjö i Morcan. Akreta var krigets och fruktbarhetsgudinnan i Valyriernas mytologi. Matriarkatet Morcan tydde sig däremot till oraklernas och sibyllornas Rotterkulten, ett exempel på Bergshumanoidernas komplexa trosläror! 

Bergshumanoidernas mytologier och religioner indelas i två geografiskt skilda karaktärer och livsåskådningar, de så kallade källorna; De östra- och de västra källorna.

De östra källorna omfattar endast Suehalvön och på vissa områden i Norra- och Mörka Monza samt vid de västra kusttrakterna av Sengeriska viken. Trosläran domineras helt av Raans kult.

Raans kult:

Det var via livsutvisade druider (Vattenhumanoider) efter Lambacheques grundande av Nya riket som de båda trosföreställningar sammanblandades. Druiderna hamnade i de norra delarna av Suehalvön varpå deras utövning spreds till resten av de bebodda dalgångarna på den bergiga halvön.

Under Unionstiden fick Raans kult sitt internationella genombrott, tack vare Jeridans erövringar, dock begränsades den senare till att utövas inom det väldiga Sueimperiets gränser. Liksom Neccros- och Wat-kulten består denna trosföreställning av naturens krafter och dess mytomspunna egenskaper. Kultens absoluta kärna ligger i Ragnar-Gokk, en stor klippavsats med sägenomspunna monoliter från Den okända tidsåldern, placerad 1000 meter ovanför Essingerflodens djupa dalgång ner mot fjorden. Platsen beskrivs som en av planetens vackraste utsiktspunkter och är också en helig plats. Den trekantiga plattformen har en stor grottöppning mot bergsluttningen och vid öppningen finns en källa, Livets vatten, bestående av en vacker urkarvad och rundformad stalaktit ovanför en skålformad stalagmit. Vattnet ansågs bota sjukdomar och ge tur i kärlek och lycka. Från Järnåldern fram till Det stora världskriget höll druiderna diverse ceremoniella tillställningar på plattformen varje år då man bjöd in klanledarna och personer som avgivit Raans ed och trohetsorderns bekännelser inför Raans lag.

Raans kults status idag är begränsat till just en kult-status med ca 2 miljoner hängivna anhängare runt om planeten. Kulten håller de traditionella druidceremonierna en gång om året på Ragnar-Gokk och direktsänds via internationella tv-kanaler och via det globala nätverket CON (Hippis Internet som drivs av C.O.H) och har då bland de största tiittarsifrorna, efter Ringbollmästerskaperna. Detta eftersom stora musikstjärnor- och världsberömda kulturpersonligheter bjuds in att delta.

Den Valyriska mytologin.

Religionskällorna består därmed i huvudsak av trosmodifieringar från den äldre Valyriska mytologin, vars ursprungsdokumentation är mest känd som Sägner från Valaars. Det är sägner, myter och historier som har sina källor från den första eran i Valyriernas civilisationshistoria, det vill säga från 12 000 till 7000 år fu! Från denna urgamla mytologin har samtliga av de Lydiska religionerna sina ideologiska och filosofiska livsåskådningar men som under Forntiden och Järnåldern utvecklats i olika inriktningar. Prayan har numera endast några mindre inslag av den ursprungliga Valyriska livsåskådningen i sin komplexa teologi och istället präglats desto mer av Accranfolkets demoniska Neccroskult genom åren. Rotterkulten har också en viss påverkan från Neccroskultens livsåskådningar men har också inverkan från en dödskult, vars källa fortfarande är okänt. Kultens filosofi och väsenskildring baseras på Oraklerna från Ignoria, templet vid den väldiga vulkanens södra sluttningar. Den Niverianska mytologin är däremot en direkt vidareutveckling av den Valyriska med lokala modifieringar av havsgudar, astrologiska- samt astronomiska gestalter inspirerade av himlakropparna i natthimlen och dess väsenskildringar.

Sägner från Valaars (Ur den Valyriska mytologin):

Dessa sagor anses vara urmodern i Bergshumanoidernas dokumentationer av sina trosföreställningar. Den Valyriska mytologin är, tillsammans med Clypsen, planetens äldsta litteratur, troslära och dokumentationer. Trots sin sedan länge svunna aktiva tid klassas den idag som den mest betydelsefulla historiedokumentationen för Bergshumanoidernas civilisationshistoria. Epossamlingen är världskyddat av EPIC **.

Eftersom sagorna också har dokumentationsfragment från Den okända tidsåldern, bland annat sånger om Stora dalens historia, är böckerna även högst intressanta ur forskningssynpunkt.

De första böckerna (de äldsta verken är nedtecknade på skinnrullar i Rotterskrift som är Valyriernas äldsta alfabet och är minst 10 000 år gamla) är indelade i 12 berättelser från olika tidsperioder under Valyriernas första era.

De andra böckerna är nedskrivna på papyrus (växte vilt vid sjön Livets källa, Stora dalen och Lydiaflodens källflöden) med den nyare Valyriska alfabetet som utvecklades i Valaars kring 5000-talet fu och då alltså under Valyriernas andra era.

Den officiella dokumenterade historien lyder enligt följande:

Den Valyriska mytologins härkomst har berättelser och föreställningar som gått i arv genom muntligt bevarade dokumentationer. De sträcker sig ända från tiden då Bergshumanoiderna från Stora dalen koloniserade Gyllenne triangeln, det vill säga från början av den senaste istidens globala nedsmältning för 40 000 till 30 000 år sedan! Epoken karaktäriseras av den succesiva övergången från den nomadiska jägare- och samlarlivet till jordbruksbaserad leverne och fasta bosättningar. Det var dock en utveckling som begynte i Stora dalen på grund av det allt varmare klimatet. Bergshumanoiderna i Gyllene triangelns bördiga platå lyckades leva i harmoni med Gientilerna, trots att det var de senares habitat och jaktmarker sedan hundratusentals år tillbaka, i en gyllene pakt (därav namnet Gyllene triangeln).

Denna harmoniska livsuppehälle bröts dock abrupt omkring milleniet mellan 7000- och 6000-talet fu. Gientilerna ansåg sig bli allt mer undanträngda och började ta tillbaka förlorade jaktdomäner som förvandlats till åkerbruk av Bergshumanoidernas allt större anspråksutövning och antal. Någon gång vid 6900-talets början fu organiserades Gientilernas spridda populationer av en ovanlig taktisk och målmedveten ledargestalt vid namn Dorm. Dorm såg till att organisera anfallen mot sina antagonister nattetid och han lyckades framgångsrikt slå ut flera byar och sedan samtliga försvarsverk runt omkring Gyllene triangelns platå. De överlevande Valyrierna hade nu bara en population samlat kring sjön Livets källa mitt på platån men efter många tappra försvarstrider blev trycket från Gientilerna för hårt. När Dorm samlade allt fler Gientiler för att inta det sista Bergshumanoidiska fästet flydde Valyrierna från sjön via Lydiafloden och sökte en tillflyktsort 230 kilometer söder om Gyllene triangeln. Platsen var en stor och bergig ö som låg mellan Lydiaflodens strömma forsar. Ön fungerade som en ypperlig befäst fästningsanordning eftersom Gientilerna inte kunde simma. Med stor list och teknisk innovation lyckades Valyrierna kontrollera forsen med hjälp av dammar för att kunna bygga sin försvarsfästning i tid. Dorm kom inte åt Valyrierna och hans arme började misstro honom.

Efter en tid av välorganiserade och samordnade offenssiv från Valyriernas sida fick de Dorm att retirera men han höll sig ändå i floddalens bergstrakter.

Efter en längre tid av spänt dödläge och långa matransoneringsperioder inleddes den berömda Diasporia-förhandlingen. Avtalet gick ut på att Dorm och hans här fick avlägsna sig för gott mot att han fick ta med sig en Valyrisk sibylla som tribut. Dorm imponerades av sibyllornas egenskaper att kunna förutse framtiden och gick välvilligt med på det. Dorm och hans här försvann för gott och Valyrierna gjorde denna händelse till en festlig tradition genom att varje år hålla en ceremoniell tillställning helgad åt deras kvinliga hjältinna Diasporia i den nya staden Valaars!

Påverkan:

Det var alltså först då som Valyrierna började skriva ner sina sagor och berättelser i skinnrullar och sedan i papyrus med den modifierade runskriften som utvecklades allt eftersom böckerna skrevs. Sägner från Valaars mytologiska gestaltning i skriftform föddes under Valyriernas andra era men det var först i början av 3000-talet fu som sägnerna samlades till en och samma epos bestående av 18 böcker. Strax därpå gick den andra stora utvandringsvågen av Valyrier söderut mot den Lydiska halvön. Valaars hade övergivits för länge sedan, eftersom dess naturliga läge hade sina begränsningar, och Degjeravaans var den nya huvudstaden i Valyrien.

Dessa utvandrare spred sagorna till de nygrundade furstendömena i Niveria. Böckernas skriftspråk påverkade det underutvecklade Niverianska skriftspråket, som var i stort behov av utveckling från partiellt skriftspråk till talande, och som sedermera också annamades av det Mondrianska.

Planetone-X´s dokumentationsböcker påbörjades med hjälp av det nya modifierade Niverianska skriftspråket.

Det nya alfabetssytemet kom alltså den vägen till den Lydiska halvön och gjorde att de tiotal olika språken som användes då i halvön närmade sig varandra! Sagorna med dess gudar och hjältar blev också grundbulten och inspirationskällor för nya mytologier och religioner i Lydien. Den mest påverkade religionen av dessa är naturligt nog den Niverianska mytologin där samtliga gudsgestalter är direkt hämtade från sägnerna. Med tiden modifierades namn med tillägg som ärades Niverianernas astrologiska väsenskildringar vartefter de erövrade havet i den Lydiska bukten.

Några av de mest kända sagorna ur Sägner från Valaars:

-Jättarna från Condor: ”Jättarna” kallades ett folk som levde i Vassiliens (Den norra dalen) dalar och bergsluttningar. Folket levde i stenåldersnivå långt in i Valyriernas civilisationsutveckling och fortsatte att gå i ide om vintrarna.

De kallades för jättar eftersom de byggde enorma gravkullar. Någon gång mellan 12 000-talet och 10 000-talet fu utbröt flera konflikter mellan de två rivaliserande folkslagen och berättelserna utgår från dessa krig. Sagorna slutar med att jättarna flyr tillsammans med sin gud Rotter (underjordens gud) från Valyriernas marker och begav sig mot solnedgångens länder (mot väst) efter Lydias vrede (vattnets gudinna), som därmed blev namnet på floden. Lydia, som hade övergett jättarna och gått över till Valyriernas sida, såg sedan till att platån Gyllene triangeln blev frodig och blommade ut!

Lydias vrede är en paradox i berättelsen, i sångform, och skildrar hur hon bestraffar sin son Rotter för att denne använde sin eldkraft för att hjälpa jättarna i krigen.

-Niveria, gudarnas boning: Ursprung omkring 10 000-talet fu. Denna saga beskriver gudarnas boning, som låg över de höga bergens moln i de fyra väderstrecken (Gyllene triangelns platå omges av fyra höga och snöklädda bergsmassiv som ofta höljs av tunga moln). Humanoidernas rike (Gyllene triangeln) hade tilldelats av gudarna i de fyra väderstrecken och för att dess bördiga mark skulle få fortsätta måste folket idka och rätta sig efter gudarnas regler. De fyra gudarna var Vivaldia (mörkrets härskare), Vaans (bergens härskare), Lydia (vattnets gudinna) och Ismerdia (luftens och vädrets gud). Alla dessa gudomligheter hade flera barn varav Rotter, Ara och Stydia var Lydias barn medan Antala var Ismerdias tronföljare. Den högste guden, guden över gudarna i de fyra väderstrecken och Niverias härskare, var Condolizia, ljusets och livets gud!

-Legenden om Vivaldia: ursprung ca 9000-talet fu. Vivaldia var mörkrets gud* och en gud som älskade allt som glittrade. Han förälskade sig i Ara (Lydias äldsta dotter) och försökte vinna över henne med hjälp av de vackraste ädelstenarna från Condor. Stenarna förhäxade Ara som efter ett tag sökte upp Vivaldia om nätterna. När Lydia fick reda på det förvisade hon sin dotter via vattnets strömmar bort från Gyllene triangeln för att komma ända ned till havet där hon skulle tillbringa resten av sitt liv. Vivaldia försökte då lura Lydia så att hon kunde hämta tillbaka Ara. Med ännu vackrare ädelstenar försökte Vivaldia förxäxa Lydia, som därmed förstod att sin dotter hade själv blivit förhäxat, men hon stod på sig och låste in Vivaldia i Vaans klippa. I ren ångest och desperation försökte Lydia få tillbaka sin dotter men Ara hade försjunkit sig så djupt i det djupa mörka havet att hon inte förmådde sig att ta sig upp till ytan. Lydia fick aldrig återse sin dotter igen!

*= Vivaldia hade kontroll över mörkret för att skydda Humanoiderna från mörka väsen och ondska.

Sånger från Stora dalen: okänd ursprung . Sånger i versform som skildrar det tuffa livet i Stora dalen, det vill säga innan man befolkade Gyllene triangeln! Fragment av urgamla sångtexter som berättar om jordbävningar, torka, översvämningar, långa kalla vintrar, grottbjörnar och konflikter med Gientiler om jaktmarker och frodiga fruktområden.

Tack vare dessa texter har forskarna kunnat spåra Bergshumanoidernas utveckling och vägar från Zefflesplatån till Stora dalen och övergången där till jordbrukssamhällen.

Vivaldias flykt: ursprung ca 8000-talet fu. Guden Vivaldia, efter att ha varit inlåst i Vaans klippor i hundratals år, lyckades fly när han lurat Vaan i att tro att det fanns mycket guld och ädelstenar gömda i håligheter djupt inne i hans klippor. Vivaldia behövde bara visa upp sin näve fylld med guld för att övertyga Vaan att öppna hålighetrna i berget. Med hjälp av nattens mörker passade Vivaldia då på att fly. Vaan kunde inte hitta sin fånge och blev tvungen att be Condolizia om hjälp att finna denne. När den allsmäktige guden fann sin lynnige undersåte fråntog han Vivaldias makt över kontrollen av mörkret och Viavaldia landförvisades för gott. Gudarna åtnjöt återigen fridfullhet och harmoni med varandra efter Vivaldias flykt men de hade förbisett en mycket viktig detalj. När ingen längre kunde skydda Humanoiderna från mörkrets krafter och onda väsen blev de utlämnade åt sitt öde!

Dorms vrede: händelseursprung 7000 till 6000-talet fu.

En mångtusenårig fredlig och gyllene samvaro mellan Humanoiderna och Gientilerna bröts plötsligt och Gientilerna började ofreda och attackera Humaoidernas byar och åkerbruk. Flera incidenter ledde till väpnade strider där de båda arterna förlorade hundratals liv och blodet förorenade jordbruksmarkerna. Till en början kunde Humanoiderna hålla motståndet under kontroll men sedan kom allt att förändras ganska fort. Gientilerna hade förstärks med en stark och slug ledare vid namn Dorm. Dorm hörde till de ”gamla”, så kallades en elitgrupp bland Gientilerna som enligt deras legender härrörde från de dödas andar i Condor. Denne ledare såg till att hans undersåtar attackerade om nätterna och de vann allt fler strider och tvingade sedan Humanoiderna att fly från sina områden i Gyllene triangeln. Humanoiderna hade förlorat Vivaldia, mörkrets beskyddare, och nätterna fyllde deras hemska och plågsamma upplevelser. Gientilerna förstörde skördarna, brände byarna och skogarna och såg istället till att dessa platser blev till jaktmarker åt deras egna villebråd. Valyrierna hade nu bara sjön Livets källa att ta sin tillflykt till och där samlades de från alla håll i deras utspridda rike. Trots att man försvarade sig tappert omringades de av Dorm som skar av sädestillförseln och Valyrierna förlorade allt mer av sin själ ju längre tiden led. När vintern kom frös folk ihjäl och sjöns fisk tog slut. När Dorm samlat tillräckligt många undersåtar var de beredda att gå till en slutgiltig attack med en styrka av historiska mått. Tiden var då inne för Valyrierna att bestämma sig för att dö eller fly. Det var då sibyllan Dandela fick en syn bland lågorna och hon övertygade kungen att de skulle fly mot väst.

Valyrierna flydde, en del med fiskebåt nerför senvinterns lugna forsar, andra följde flodens stränder som slingrar sig i dalen där skymningsljuset härskar. Efter 40 dagars flykt fann man en stor och avlång klippa som delade floden och bildade en ö. Det var den plats sibyllan hade sett i sin eld. Innan vårens starka forsar kom måste folket ta sig över floden till klippan. Med rep hjälpte de varann och väl på klippan byggde man snabbt upp en fästning. Från fästningen hade man bra uppsikt mot sina förföljare som fick smaka på bågskyttarnas pilar och när de stora forsarna kom dränkte de förde med sig hundratals av Dorms krigare!

Dorm kunde inte komma åt sina fiender och hans frustration splittrade hans armé. Men trots uppmaningar ville han inte ge sig av utan stannade kvar för att försöka svälta ut sina fiender!

Krigarna från Valaars: händelseursprung 6000-talet fu.

Enligt legenden så varade Dorms belägring av fästningen på ön i tre generationer! Denna saga berättar om de offensiven som Valyrierna gjorde från sin ö mot Dorm och hans Gientilarmé. Samtidigt som man byggde upp en stad kring fästningen övade Valyrierna i stridskonst och trupper skickades över för att mota bort Gientilerna. Flera av dessa attacker var mycket framgångsrika men Dorm förblev övermäktig. Valyrierna hade flera starka kämpar men en av de stack ut Olerios den tappre. Han vågade utmana Dorm (som var en jätte på över tre meter) och var nära att vinna. Han skadade Dorm i benet med sitt svärd och kunde därmed fly tillbaka då hans trupp slaktats av denna jätte och hans närmaste undersåtar........

  

Uppdaterad 2018-11-03