Bergshumanoidernas
mytologier och religioner
Borgen Akreta vid Sinnenas sjö i Morcan. Akreta var krigets och fruktbarhetsgudinnan i Valyriernas mytologi. Matriarkatet Morcan tydde sig däremot till oraklernas och sibyllornas Rotterkulten, ett exempel på Bergshumanoidernas komplexa trosläror!
Bergshumanoidernas mytologier och religioner indelas i två geografiskt skilda karaktärer och livsåskådningar, de så kallade källorna; De östra- och de västra källorna.
De östra källorna omfattar endast Suehalvön och på vissa områden i Norra- och Mörka Monza samt vid de västra kusttrakterna av Sengeriska viken. Trosläran domineras helt av Raans kult.
Raans
kult:
Det
var via livsutvisade druider (Vattenhumanoider) efter Lambacheques
grundande av Nya riket som de båda trosföreställningar
sammanblandades. Druiderna hamnade i de norra delarna av Suehalvön
varpå deras utövning spreds till resten av de bebodda dalgångarna
på den bergiga halvön.
Under
Unionstiden fick Raans kult sitt internationella genombrott, tack
vare Jeridans erövringar, dock begränsades den senare till att
utövas inom det väldiga Sueimperiets gränser. Liksom Neccros- och
Wat-kulten består denna trosföreställning av naturens krafter och
dess mytomspunna egenskaper. Kultens absoluta kärna ligger i
Ragnar-Gokk, en stor klippavsats med sägenomspunna monoliter från
Den okända tidsåldern, placerad 1000 meter ovanför Essingerflodens
djupa dalgång ner mot fjorden. Platsen beskrivs som en av planetens
vackraste utsiktspunkter och är också en helig plats. Den
trekantiga plattformen har en stor grottöppning mot bergsluttningen
och vid öppningen finns en källa, Livets vatten, bestående av en
vacker urkarvad och rundformad stalaktit ovanför en skålformad
stalagmit. Vattnet ansågs bota sjukdomar och ge tur i kärlek och
lycka. Från Järnåldern fram till Det stora världskriget höll
druiderna diverse ceremoniella tillställningar på plattformen varje
år då man bjöd in klanledarna och personer som avgivit Raans ed
och trohetsorderns bekännelser inför Raans lag.
Raans
kults status idag är begränsat till just en kult-status med ca 2
miljoner hängivna anhängare runt om planeten. Kulten håller de
traditionella druidceremonierna en gång om året på Ragnar-Gokk och
direktsänds via internationella tv-kanaler och via det globala
nätverket CON (Hippis Internet som drivs av C.O.H) och har då bland
de största tiittarsifrorna, efter Ringbollmästerskaperna. Detta
eftersom stora musikstjärnor- och världsberömda
kulturpersonligheter bjuds in att delta.
Den
Valyriska mytologin.
Religionskällorna
består därmed i huvudsak av trosmodifieringar från den äldre
Valyriska mytologin, vars ursprungsdokumentation är mest känd som
Sägner från Valaars. Det är sägner, myter och historier
som har sina källor från den första eran i Valyriernas
civilisationshistoria, det vill säga från 12 000 till 7000 år fu!
Från denna urgamla mytologin har samtliga av de Lydiska religionerna
sina ideologiska och filosofiska livsåskådningar men som under
Forntiden och Järnåldern utvecklats i olika inriktningar. Prayan
har numera endast några mindre inslag av den ursprungliga Valyriska
livsåskådningen i sin komplexa teologi och istället präglats
desto mer av Accranfolkets demoniska Neccroskult genom åren.
Rotterkulten har också en viss påverkan från Neccroskultens
livsåskådningar men har också inverkan från en dödskult, vars
källa fortfarande är okänt. Kultens filosofi och väsenskildring
baseras på Oraklerna från Ignoria, templet vid den väldiga
vulkanens södra sluttningar. Den Niverianska mytologin är däremot
en direkt vidareutveckling av den Valyriska med lokala modifieringar
av havsgudar, astrologiska- samt astronomiska gestalter inspirerade
av himlakropparna i natthimlen och dess väsenskildringar.
Sägner
från Valaars (Ur den Valyriska mytologin):
Dessa
sagor anses vara urmodern i Bergshumanoidernas dokumentationer av
sina trosföreställningar. Den Valyriska mytologin är, tillsammans
med Clypsen, planetens äldsta litteratur, troslära och
dokumentationer. Trots sin sedan länge svunna aktiva tid klassas den
idag som den mest betydelsefulla historiedokumentationen för
Bergshumanoidernas civilisationshistoria. Epossamlingen är
världskyddat av EPIC **.
Eftersom
sagorna också har dokumentationsfragment från Den okända
tidsåldern, bland annat sånger
om Stora dalens historia, är böckerna även högst intressanta ur
forskningssynpunkt.
De första böckerna
(de äldsta verken är nedtecknade på skinnrullar i Rotterskrift som
är Valyriernas äldsta alfabet och är minst 10 000 år gamla) är
indelade i 12 berättelser från olika tidsperioder under Valyriernas
första era.
De
andra böckerna är nedskrivna på papyrus (växte vilt vid sjön
Livets källa, Stora dalen och Lydiaflodens källflöden) med den
nyare Valyriska alfabetet som utvecklades i Valaars kring 5000-talet
fu och då alltså
under Valyriernas andra era.
Den
officiella dokumenterade historien lyder enligt följande:
Den
Valyriska mytologins härkomst har berättelser och föreställningar
som gått i arv genom muntligt bevarade dokumentationer. De sträcker
sig ända från tiden då Bergshumanoiderna från Stora dalen
koloniserade Gyllenne triangeln, det vill säga från början av den
senaste istidens globala nedsmältning för 40 000 till 30 000 år
sedan! Epoken karaktäriseras av den succesiva övergången från den
nomadiska jägare- och samlarlivet till jordbruksbaserad leverne och
fasta bosättningar. Det var dock en utveckling som begynte i Stora
dalen på grund av det allt varmare klimatet. Bergshumanoiderna i
Gyllene triangelns bördiga platå lyckades leva i harmoni med
Gientilerna, trots att det var de senares habitat och jaktmarker
sedan hundratusentals år tillbaka, i en gyllene pakt (därav namnet
Gyllene triangeln).
Denna
harmoniska livsuppehälle bröts dock abrupt omkring milleniet mellan
7000- och 6000-talet fu. Gientilerna ansåg sig bli allt mer
undanträngda och började ta tillbaka förlorade jaktdomäner som
förvandlats till åkerbruk av Bergshumanoidernas allt större
anspråksutövning och antal. Någon gång vid 6900-talets början fu
organiserades Gientilernas spridda populationer av en ovanlig taktisk
och målmedveten ledargestalt vid namn Dorm. Dorm såg till att
organisera anfallen mot sina antagonister nattetid och han lyckades
framgångsrikt slå ut flera byar och sedan samtliga försvarsverk
runt omkring Gyllene triangelns platå. De överlevande Valyrierna
hade nu bara en population samlat kring sjön Livets källa mitt på
platån men efter många tappra försvarstrider blev trycket från
Gientilerna för hårt. När Dorm samlade allt fler Gientiler för
att inta det sista Bergshumanoidiska fästet flydde Valyrierna från
sjön via Lydiafloden och sökte en tillflyktsort 230 kilometer söder
om Gyllene triangeln. Platsen var en stor och bergig ö som låg
mellan Lydiaflodens strömma forsar. Ön fungerade som en ypperlig
befäst fästningsanordning eftersom Gientilerna inte kunde simma.
Med stor list och teknisk innovation lyckades Valyrierna kontrollera
forsen med hjälp av dammar för att kunna bygga sin försvarsfästning
i tid. Dorm kom inte åt Valyrierna och hans arme började misstro
honom.
Efter
en tid av välorganiserade och samordnade offenssiv från Valyriernas
sida fick de Dorm att retirera men han höll sig ändå i floddalens
bergstrakter.
Efter
en längre tid av spänt dödläge och långa matransoneringsperioder
inleddes den berömda Diasporia-förhandlingen. Avtalet gick ut på
att Dorm och hans här fick avlägsna sig för gott mot att han fick
ta med sig en Valyrisk sibylla som tribut. Dorm imponerades av
sibyllornas egenskaper att kunna förutse framtiden och gick
välvilligt med på det. Dorm och hans här försvann för gott och
Valyrierna gjorde denna händelse till en festlig tradition genom att
varje år hålla en ceremoniell tillställning helgad åt deras
kvinliga hjältinna Diasporia i den nya staden Valaars!
Påverkan:
Det
var alltså först då som Valyrierna började skriva ner sina sagor
och berättelser i skinnrullar och sedan i papyrus med den
modifierade runskriften som utvecklades allt eftersom böckerna
skrevs. Sägner från Valaars mytologiska gestaltning i skriftform
föddes under Valyriernas andra era men det var först i början av
3000-talet fu som sägnerna samlades till en och samma epos
bestående av 18 böcker. Strax därpå gick den andra stora
utvandringsvågen av Valyrier söderut mot den Lydiska halvön.
Valaars hade övergivits för länge sedan, eftersom dess naturliga
läge hade sina begränsningar, och Degjeravaans var den nya
huvudstaden i Valyrien.
Dessa
utvandrare spred sagorna till de nygrundade furstendömena i Niveria.
Böckernas skriftspråk påverkade det underutvecklade Niverianska
skriftspråket, som var i stort behov av utveckling från partiellt
skriftspråk till talande, och som sedermera också annamades av det
Mondrianska.
Planetone-X´s
dokumentationsböcker påbörjades med hjälp av det nya modifierade
Niverianska skriftspråket.
Det
nya alfabetssytemet kom alltså den vägen till den Lydiska halvön
och gjorde att de tiotal olika språken som användes då i halvön
närmade sig varandra! Sagorna med dess gudar och hjältar blev också
grundbulten och inspirationskällor för nya mytologier och
religioner i Lydien. Den mest påverkade religionen av dessa är
naturligt nog den Niverianska mytologin där samtliga gudsgestalter
är direkt hämtade från sägnerna. Med tiden modifierades namn med
tillägg som ärades Niverianernas astrologiska väsenskildringar
vartefter de erövrade havet i den Lydiska bukten.
Några
av de mest kända sagorna ur Sägner från Valaars:
-Jättarna
från Condor: ”Jättarna”
kallades ett folk som levde i Vassiliens (Den norra dalen) dalar och
bergsluttningar. Folket levde i stenåldersnivå långt in i
Valyriernas civilisationsutveckling och fortsatte att gå i ide om
vintrarna.
De
kallades för jättar eftersom de byggde enorma gravkullar. Någon
gång mellan 12 000-talet och 10 000-talet fu
utbröt flera konflikter mellan de två rivaliserande folkslagen och
berättelserna utgår från dessa krig. Sagorna slutar med att
jättarna flyr tillsammans med sin gud Rotter (underjordens gud) från
Valyriernas marker och begav sig mot solnedgångens länder (mot
väst) efter Lydias vrede
(vattnets gudinna), som därmed blev namnet på floden. Lydia, som
hade övergett jättarna och gått över till Valyriernas sida, såg
sedan till att platån Gyllene triangeln blev frodig och blommade ut!
Lydias
vrede är en paradox i berättelsen, i sångform, och skildrar hur
hon bestraffar sin son Rotter för att denne använde sin eldkraft
för att hjälpa jättarna i krigen.
-Niveria,
gudarnas boning: Ursprung
omkring 10 000-talet fu.
Denna saga beskriver gudarnas boning, som låg över de höga bergens
moln i de fyra väderstrecken (Gyllene triangelns platå omges av
fyra höga och snöklädda bergsmassiv som ofta höljs av tunga
moln). Humanoidernas rike (Gyllene triangeln) hade tilldelats av
gudarna i de fyra väderstrecken och för att dess bördiga mark
skulle få fortsätta måste folket idka och rätta sig efter
gudarnas regler. De fyra gudarna var Vivaldia (mörkrets härskare),
Vaans (bergens härskare), Lydia (vattnets gudinna) och Ismerdia
(luftens och vädrets gud). Alla dessa gudomligheter hade flera barn
varav Rotter, Ara och Stydia var Lydias barn medan Antala var
Ismerdias tronföljare. Den högste guden, guden över gudarna i de
fyra väderstrecken och Niverias härskare, var Condolizia, ljusets
och livets gud!
-Legenden
om Vivaldia: ursprung ca
9000-talet fu.
Vivaldia var mörkrets gud*
och en gud som älskade allt som glittrade. Han förälskade sig i
Ara (Lydias äldsta dotter) och försökte vinna över henne med
hjälp av de vackraste ädelstenarna från Condor. Stenarna förhäxade
Ara som efter ett tag sökte upp Vivaldia om nätterna. När Lydia
fick reda på det förvisade hon sin dotter via vattnets strömmar
bort från Gyllene triangeln för att komma ända ned till havet där
hon skulle tillbringa resten av sitt liv. Vivaldia försökte då
lura Lydia så att hon kunde hämta tillbaka Ara. Med ännu vackrare
ädelstenar försökte Vivaldia förxäxa Lydia, som därmed förstod
att sin dotter hade själv blivit förhäxat, men hon stod på sig
och låste in Vivaldia i Vaans klippa. I ren ångest och desperation
försökte Lydia få tillbaka sin dotter men Ara hade försjunkit sig
så djupt i det djupa mörka havet att hon inte förmådde sig att ta
sig upp till ytan. Lydia fick aldrig återse sin dotter igen!
*=
Vivaldia hade kontroll över mörkret för att skydda Humanoiderna
från mörka väsen och ondska.
Sånger
från Stora dalen: okänd
ursprung . Sånger i versform som skildrar det tuffa livet i Stora
dalen, det vill säga innan man befolkade Gyllene triangeln! Fragment
av urgamla sångtexter som berättar om jordbävningar, torka,
översvämningar, långa kalla vintrar, grottbjörnar och konflikter
med Gientiler om jaktmarker och frodiga fruktområden.
Tack
vare dessa texter har forskarna kunnat spåra Bergshumanoidernas
utveckling och vägar från Zefflesplatån till Stora dalen och
övergången där till jordbrukssamhällen.
Vivaldias
flykt: ursprung ca 8000-talet
fu.
Guden Vivaldia, efter att ha varit inlåst i Vaans klippor i
hundratals år, lyckades fly när han lurat Vaan i att tro att det
fanns mycket guld och ädelstenar gömda i håligheter djupt inne i
hans klippor. Vivaldia behövde bara visa upp sin näve fylld med
guld för att övertyga Vaan att öppna hålighetrna i berget. Med
hjälp av nattens mörker passade Vivaldia då på att fly. Vaan
kunde inte hitta sin fånge och blev tvungen att be Condolizia om
hjälp att finna denne. När den allsmäktige guden fann sin lynnige
undersåte fråntog han Vivaldias makt över kontrollen av mörkret
och Viavaldia landförvisades för gott. Gudarna åtnjöt återigen
fridfullhet och harmoni med varandra efter Vivaldias flykt men de
hade förbisett en mycket viktig detalj. När ingen längre kunde
skydda Humanoiderna från mörkrets krafter och onda väsen blev de
utlämnade åt sitt öde!
Dorms
vrede: händelseursprung 7000
till 6000-talet fu.
En
mångtusenårig fredlig och gyllene samvaro mellan Humanoiderna och
Gientilerna bröts plötsligt och Gientilerna började ofreda och
attackera Humaoidernas byar och åkerbruk. Flera incidenter ledde
till väpnade strider där de båda arterna förlorade hundratals liv
och blodet förorenade jordbruksmarkerna. Till en början kunde
Humanoiderna hålla motståndet under kontroll men sedan kom allt att
förändras ganska fort. Gientilerna hade förstärks med en stark
och slug ledare vid namn Dorm. Dorm hörde till de ”gamla”, så
kallades en elitgrupp bland Gientilerna som enligt deras legender
härrörde från de dödas andar i Condor. Denne ledare såg till att
hans undersåtar attackerade om nätterna och de vann allt fler
strider och tvingade sedan Humanoiderna att fly från sina områden i
Gyllene triangeln. Humanoiderna hade förlorat Vivaldia, mörkrets
beskyddare, och nätterna fyllde deras hemska och plågsamma
upplevelser. Gientilerna förstörde skördarna, brände byarna och
skogarna och såg istället till att dessa platser blev till
jaktmarker åt deras egna villebråd. Valyrierna hade nu bara sjön
Livets källa att ta sin tillflykt till och där samlades de från
alla håll i deras utspridda rike. Trots att man försvarade sig
tappert omringades de av Dorm som skar av sädestillförseln och
Valyrierna förlorade allt mer av sin själ ju längre tiden led. När
vintern kom frös folk ihjäl och sjöns fisk tog slut. När Dorm
samlat tillräckligt många undersåtar var de beredda att gå till
en slutgiltig attack med en styrka av historiska mått. Tiden var då
inne för Valyrierna att bestämma sig för att dö eller fly. Det
var då sibyllan Dandela fick en syn bland lågorna och hon
övertygade kungen att de skulle fly mot väst.
Valyrierna
flydde, en del med fiskebåt nerför senvinterns lugna forsar, andra
följde flodens stränder som slingrar sig i dalen där
skymningsljuset härskar. Efter 40 dagars flykt fann man en stor och
avlång klippa som delade floden och bildade en ö. Det var den plats
sibyllan hade sett i sin eld. Innan vårens starka forsar kom måste
folket ta sig över floden till klippan. Med rep hjälpte de varann
och väl på klippan byggde man snabbt upp en fästning. Från
fästningen hade man bra uppsikt mot sina förföljare som fick smaka
på bågskyttarnas pilar och när de stora forsarna kom dränkte de
förde med sig hundratals av Dorms krigare!
Dorm
kunde inte komma åt sina fiender och hans frustration splittrade
hans armé. Men trots uppmaningar ville han inte ge sig av utan
stannade kvar för att försöka svälta ut sina fiender!
Krigarna
från Valaars: händelseursprung 6000-talet fu.
Enligt
legenden så varade Dorms belägring av fästningen på ön i tre
generationer! Denna saga berättar om de offensiven som Valyrierna
gjorde från sin ö mot Dorm och hans Gientilarmé. Samtidigt som man
byggde upp en stad kring fästningen övade Valyrierna i stridskonst
och trupper skickades över för att mota bort Gientilerna. Flera av
dessa attacker var mycket framgångsrika men Dorm förblev
övermäktig. Valyrierna hade flera starka kämpar men en av de stack
ut Olerios den tappre. Han vågade utmana Dorm (som var en jätte på
över tre meter) och var nära att vinna. Han skadade Dorm i benet
med sitt svärd och kunde därmed fly tillbaka då hans trupp
slaktats av denna jätte och hans närmaste undersåtar........
Uppdaterad 2018-11-03
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar