Stora dalen
En vy från bergsmassivet Topos-Keklan mot Vhaans vulkan
Stora dalen är en 2900 kilometer lång riftdal som sträcker sig över den väldiga och karga bergskedjan Monzae från öst till väst. Det är en seismologisk aktiv sprickdal med många aktiva och utslocknade vulkaner, gejser, varma källor, åser, kullar, klippor, sänkor, skogar, sjöar och sumpmarker. Den är även en mycket bördig och frodig dal som har eget klimat och biotop med unikt växt- och djurliv. Dalen är därmed som en gigantisk oas i en torr, kargt och ogästvänlig bergsvärld, en värld av berg som omger den från alla håll. Stora dalen har därför alltid varit attraktivt för den blyga biologiska mångfalden som den stela bergskedjan erbjuder. Hit kom både Gientiler och långt senare deras ättlingar Bergshumanoiderna. Stora dalen har därför haft rollen som civilisationernas vagga!
Kort historik:
Bergshumanoidernas historia i Stora dalen sträcker sig tiotusentals år tillbaka i tiden. Dalen började befolkas då klimatet under istiden stegvis blev varmare och inlandsisen på den södra kontinenten drog sig allt längre söderut. Istidens slutskede kallas för Calendustiden, ca 120 000 till 20 000 år sedan och det var under denna period som Bergshumanoidernas utvecklingspopulationer på Zefflesplatån (Norra Monzae) vandrade söderut och upptäckte den frodiga Stora dalen. Under den sena Calendustiden föddes jordbruket (se tidskalendern) och dalen döptes till Eernghaard (Stora dalen) men det var också då som de första konflikterna med Bergshumanoidernas avlägsna art-kusiner Gientilerna skedde. Gientilerna är nattaktiva varelser och deras små populationer var spridda över ett stort område i bergsvärlden som Monzae utgör. Förutom Stora dalen och bergen runt omkring hade arten de stora bergsmassiven söder om dalen med den största koncentrationen på Topos-Keklan.
Konflikterna ledde till att Bergshumanoidernas populationer förenade sig för att tillsammans mota bort Gientilerna från byarna och odlingsmarkerna. Samhällena blev allt större, befolkningen ökade och grupper av populationerna bildade små riken med starka ledare, Stora dalens furstendömen föddes och med dem även språket och en kilskrift. Kilskriften utvecklades, ett alfabet uppfanns och handel mellan rikena upprättades. Nya jordbruksområden spreds över dalen och medförde nya konflikter med Gientilerna.
Denna gång var det dock Gientilernas tur att förenas under ledning av en stor och strategisk talang som gick under öknamnet Kungen av Dorm. Dorm var en ovanlig skicklig Gientilledare som visste var Humanoidernas svaga punkter låg och samlade därför stora Gientiltrupper för att slå till nattetid. Han vann alla sina strider och pressade Bergshumanoiderna allt längre västerut i Stora dalen. Vid Vaampurdalen organiserade en krigsherre, vid namn Aangard, en stor armé som kunde stoppa Dorm under en kort period. Trycket från den massiva Gientilarmén blev dock för stort. Krigsherren flydde upp mot Gyllene platån för att förena sig med folkslagen där men Dorm pressade deras styrka än längre västerut. Vid en ö i Lydiafloden lät denne Aangard bygga en stor fästning som tjänade som en säker försvarsanläggning mot Gientilerna eftersom de inte kunde simma. Genom skickligt utförda taktiska attacker stoppades Dorm som försvagades kraftigt men vägrade ge upp. En gravid kvinna vid namn Visaé erbjöd sig då att offra sig till Dorm mot att han retirerade tillbaka med sin armé. Visaé visade sig ändå vara dödssjuk och hennes man, en soldat, hade dött i striderna mot Gientilerna. Dorm gick med på det och retirerade med hela sin armé och tog med sig kvinnan till sin grotta vid gränsen till Topos-Keklan. Ön vid Lydiafloden döptes till Valaars och blev en stor och blomstrande stad och Aangard kröntes till Vaalyriernas första konung. Vaalyrien som kungarike föddes så då dess folk kom från Valaars och med tiden blev staden Eernghaards folkslags mäktigaste stad.
Vaalyrien
Valaars blev senare för trångt och epidemier härjade så kungarna flyttade den Vaalyriska huvudstaden till klippan ovanför Gyllene platån. Där byggde de upp ett stort kungapalats Concardé och döpte staden till Degjeravaans (Vaans klippa). Staden blev dock senare mer känd som Staden bland molnen. Därifrån hade Vaalyrierna stor strategisk överblick över handeln som pågick på Gyllene platån. Handeln gick mot norr, Vassyrien, mot sydväst på Lydiska halvön och mot Stora dalen. Concardié lät bygga en tull- och handelsstation på platån som döptes till Gyllene triangeln och blev en stor inkomstbringande kassako för kungariket. Vaalyrien blev således Eernghaards ekonomiskt mäktigaste rike och hade så den dominansen under flera tusen år. Med tiden utvecklades den långväga handeln och dess logistik och man gjorde även affärer med kejsarna bland flodrikena på Verdebäckenet långt bort i öster. Men när furstendömena på Stora dalen ville ha sin del av kakan började så konflikterna med Vaalyrierna att öka och det starkaste motståndet kom från furstendömet Rendedhaals i östra Stora dalen. Vaalyrierna blev tvungna att skaffa sig bundsförvanter i Stora dalen för att behålla sin makt och sina privilegium och det ledde till att Eernghaards furstendömen delades i två maktsfärer, den västra och den östra.
Vaalyriens ekonomiska och kulturella påverkan på Stora dalen förblev dock stort. Det Vaalyriska språket blev Stora dalens officiella språk eftersom skriftspråket och alfabetet uppfanns i Valaars. Tack vare det Kungliga biblioteket i Degjeravaans fanns det även en gemensam institution där språket utvecklades och förvaltades inte minst när det gällde handelsterminologi och räknesystemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar