Suehalvön
"De himmelska bergens rike"
Karta på Suehalvön under Jeridans tid.
Den väldiga bergskedjan Monzae fortsätter ut i en 2000 kilometer lång och krökt halvö som kallas för Suehalvön. Ordet Sue kommer från Kayhenfolket och betyder himmelskt men bergsfolket själva kallar sitt land för De himmelska bergens land. Halvön omringar den stora havsbukten Sengeriska sjön där säljägarfolket, Sengerna, lever. De är skickliga fiskare och klippklättrare och vid deras södra havsvikar utvinner de den åtråvärda Shakadoljan.
Bergskedjan har tre av sina allra högsta berg på halvöns stora bergsmassiv Kettlarmassivet. Två spetsiga toppar reser sig över de andra och kallas för Emmler-Hugg, som betyder Vitt bröllop eftersom den mindre toppen har en svans av snö som formas av jetströmmen på 9500 meters höjd. Den högsta toppen når 10 030 meter över havet och är även planetens högsta punkt!
Suehalvöns topografi är magnifikt och vackert samt mycket varierande med höga berg och djupa dalar och många starkt forsande floder. Stora bergsmassiv och glaciärer skiljer halvöns södra och norra delarna. Tillsammans med de stora avstånden har detta bidragit till hur oerhört svårt det har varit för ett folkslag att hålla ihop. Först när de kunskapsrika druiderna, som utvisades från Den bördiga guldslätten på 1200-talet före Unionen slog sig ned på den norra delen av halvön, har folket kunnat närma sig varandra. Druidernas språk och kunskaper samt deras sunda levnadssätt påverkade de nomadiska bergsfolken. Druiderna blev således med tiden en enande faktor i en strävan att hålla ihop. Sedan kom Kayhenfolket från Stora dalen med sin byggnadsteknik, vinodling och modernare leverne. De påverkade ursprungsbefolkningen än mer och på ett konstruktivt sätt fram tills att Zoorerna trädde in och bildade rövarband som samarbetspartners.
Norr om Kettlarmassivet ligger Essingerfjorden och längst in i den finns fiskebyn Gyllene fisken. Där anlände den Watenske amiralen Andar-Gamini under Det heliga kriget för att muta bergsfolket att gå med i kriget på deras sida mot Solmierna. Han hade med sig ett tungt skrin fyllt med gyllene juveler som bergsfolket med hjälp av druiderna gömde någonstans i slänterna till Essingerdalen. Skrinet skulle plockas fram först när de involverade klanerna kom hem när kriget väl var över. Då Det heliga kriget slutade oavgjort och de involverade stupat förblev skrinet fortsatt gömt. Med åren blev berättelsen en legend och skrinet en myt som i folkmun gick under namnet Den Watenska skatten.
Denna berättelse utgör prologen till trilogin om De tre budbärarna.
Skrinet med Den Watenska skatten blev sedermera funnen av Jeridan och med druidernas hjälp kunde han börja sitt uppbyggande av sitt bergsrike. Vid ett möte med druiderna, vid deras heliga mötesplats Ragnar-Gokk i Essingerdalen, bestämde man att Jeridan skulle få druidernas fulla förtroende för bergsfolkets nya samhällsuppbyggande. Jeridan blev av druidsällskapet kallad för Den utvalde då han jämfördes med Den bördiga guldslättens grundare Atvas den store.
De två plattorna rör sig sidledes mot varandra och skapar stora jordbävningar, särskilt under Silveråren men även nya berg.
Oscar Freyre
Uppdaterat: 2025-02-18
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar